Dagens hoppträning

Idag var det alltså dags för mig och den lilla grå att hoppa (och hoppträna!) för första gången sedan i november. Dagen till ära var det självklart också så att bruksprovshingstarna hade fri ridning på ena halvan av ridhuset - självklart var det inte nog med en överladdad Z utan det behövdes lite halvgalna hingstar utöver det...
 
Till en början var hon helt hysterisk måste jag säga. Vi skulle värma upp i en slags evighetsövning över cavalettiblock där man rider som ett sevärdhetsvägmärke om ni förstår vad jag menar. Som en fyrkant med en volt över det lilla hindret i varje hörn och där man alltid svänger ut mot sargen. Ezmeralda var inte riktigt med på noterna utan bockade, sparkade bakut, bytte galopp hejvilt och drog iväg när hon tyckte det passade. Det var flertalet tillfällen som jag kände att "nu flyger jag snart". Som tur var hände inte detta! Jag vet inte riktigt varför hon håller på så, ska se om jag kan få ut massören till nästa vecka för att kolla igenom henne. Det är mycket möjligt att hon är lite spänd i ryggen igen och att det är därför.
 
Det konstiga är att det släppte helt så fort vi började hoppa på riktigt. Visserligen gick det fortfarande lite väl fort, men hon hoppade allt jag styrde på utan några större konstigheter. Jag vågar inte påstå att det är några av de bättre sprången vi fått till, men för att ha vilat från hoppningen i tre månader så kändes det ändå riktigt bra. Jag är nöjd med både min och hennes insats, vi gjorde vårt bästa trots lite bristande kommunikation stundvis.
 
Astrid var rätt nöjd med oss också, speciellt att vi lyckades överkomma problemen vi hade i början, och tyckte väl mest att det bara är att fortsätta jobba på nu för att komma igång ordentligt igen. Jag själv måste tänka på att jag alltid ska kunna reglera galoppen och att jag måste vara med mycket mer och rama in henne för att hon ska känna sig säker på vart vi ska och vad vi ska hoppa.
 
Roligt var det i alla fall! Vi ska försöka vara med och hoppa sådär varannan vecka nu har jag som målsättning så fort vi fått kollat ryggen med massören bara.
 
Har brist på hoppbilder märker jag... Här är i alla fall en ovisad från framhoppningen till vår senaste tävlingsstart :)

Dressyr för Aminda

På dagens resurstid i Crafoord var det Flyinges egna Aminda Ingulfson som var på plats. Superduktig fälttävlansryttare som numera även är (tror jag) C-tränare i alla tre disciplinerna.
 
Z kändes väldigt seg och motsträvig till en början så det var bra att vi hade lite hjälp tillhands för att få styr på det. Hennes grundläggande problem är just det att hon inte är speciellt känslig för skänkeln när det väl börjar bli jobbigt utan mest lägger av och springer omkring i sömngångartempo om hon får välja. Jag fick mycket hjälp med hur jag ska gå tillväga för att få henne mer känslig och kvick som jag vill ha henne. Mycket av problemet hänger på mig också som varken är tillräckligt kvick eller konsekvent med mina skänkelhjälper och därmed gör det ännu lite jobbigare för henne att förstå vad som faktiskt krävs av henne.
 
Efter en stunds tragglande med övergångar, halvhalter och träning på att vara både snabb och konsekvent med hjälpen blev hon jättejättefin. Hon fattar snabbt min lilla stjärna och sen var hon riktigt känslig och alert - superroligt! 
 
Vi fick även lite hjälp med hur vi ska jobba med vår svåra högersida som gärna flyter ut och där har vi fått i hemläxa att göra mycket förvänds sluta på volt.
 
Superbra att få hjälp verkligen och rätt skönt också att det inte var speciellt många som slogs om uppmärksamheten denna veckan.
 
 

Dagens hoppträning

Idag har hon verkligen bjudit på en superkänsla, min fina lilla grå! Det var nog ca fyra veckor sedan vi hoppade senast nu och med tanke på att vi ska tävla om en vecka kändes det välbehövligt att hoppa lite innan dess.
 
Till en början var hon supertaggad, när vi fick hoppa fram på ett par cavalettisar gick det lite hejvilt ett tag, men hon slappnade av relativt fort ändå och fokuserade på uppgiften. Efter det var det inga större problem, hon var i allmänhet väldigt påverkbar idag. Sa jag något så lyssnade hon direkt och det mesta gick väldigt enkelt och okomplicerat.
 
Vi fokuserade mest på att hoppa små banor med titthinder och avslutade med en lite längre bana på 1 m. Det var inga konstigheter något av det. Visserligen tvekade hon lite första gångerna mot titthindrena, men så fort jag påminde henne om att det visst var en bra idé att hoppa så gjorde hon det utan några större bekymmer. Visserligen har vi fortfarande lite svårt med avstånd båda två så ibland blir det lite nära och ibland lite långt, men över kommer vi och hon ställer verkligen upp i alla lägen. Det sa Astrid att hon tyckte var en jättebra egenskap Ezmeralda har, att hon är så väldans samarbetsvillig och en riktig arbetsmyra. Annars var hon väldigt nöjd med oss i allmänhet och trodde att det nog inte ska vara några problem att komma runt banan på tisdag. Roligt!
 
Kan bjuda på en liten film på halva sista rundan från instagram :)
 
 

Ett filmklipp publicerat av Elin (@ezelch)Nov 29, 2016 kl. 11:41 PST