Vi har haft ett par pass i skolan nu där vi fått lära oss om löshoppning och den systematik som man på Flyinge vill ha kring den. Även att analysera olika hästars löshoppningsteknik och hur man på bästa sätt lägger upp hoppningen för att varje individ ska få en chans att visa sig från sin bästa sida. Väldigt lärorikt måste jag säga!

 

Igår var i alla fall sista gången så då fick vi ha med våra egna hästar om vi ville. Ezmeralda har bara skrittats nu efter sin viloperiod, men jag tänkte att lite löshoppning kunde vara ett bra sätt att börja sätta igång henne lite mer så hon fick vara med. Lilla Z har inte löshoppats sen hon var fyra och aldrig på det sätt som man gör på Flyinge, så att komma in i ett ridhus fullt av staket, människor och långpiskar var minst sagt läskigt tyckte hon.

 

Jag minns inte helt vad som hände, men när jag släppte henne gjorde hon en ansats att följa efter mig, blev livrädd när hon fick en pisk viftandes i ansiktet av en piskförare och sprang rätt över mig. Jag kan inte säga att jag klandrar henne, hon var stressad och såg nog ingen annan utväg, men tänk hur illa det hade kunnat gå! Jag hade tur nog att det enda hon trampade på var mitt ena lår (vilket resulterade i en svullnad och ett helt galet blåmärke), men tänk om hon träffat mig i huvudet. Eller varför inte ryggen? Usch vad läskigt, det är bra farligt ändå det här med hästar...!

 

Lyckligtvis gick det bättre efteråt. Jag var lite skakis såklart, men hon skötte sig riktigt fint. Hon stressade upp sig så mycket i början så vi slutade på 1.20 för att hon skulle känna att hon var duktig och att det var lätt, men jag tror nog minnsann att hon hade kunnat hoppa en bit högre också om vi hade försökt. Man såg verkligen på henne att hon tyckte att det var roligt och det är ju ändå det viktigaste :)