Nu är det lugnt och skönt här på Flyinge igen efter en hetsig tävlingsvecka. För min del har den bestått av långa dagar, sena banbyggen, mängder av hästar och häng på läktaren eller i funktionärsrummet. Men gud så roligt det har varit ändå! Det är något speciellt med hela atmosfären runt tävlingen. Och vår klass har fått mängder av guldstjärnor som dem som alltid hjälper till oavsett om det gäller banbygge vid tolv på natten eller hinderstaplande i snöstormen. De andra klasserna har lite att ta igen om man säger så... ;)

 

Nu är i alla fall alla tävlingshästarna borta från stallarna, ridhusen är öppna igen och det är dags för oss stackars gymnasieelever att gräva sig ner i de högar av skolarbete som försummats under veckan. Mindre roligt... Helt galet vad mycket vi har nu, vid närmare eftertanke var det kanske inte den allra intelligentaste idé jag haft att hjälpa till på tävlingarna flera pass, alla dagar. Jaja, det är så det blir, annars hade jag antagligen bara suttit på läktaren istället.

 

Ezmeralda har även hon blivit lite förummad. Sofia red henne fredag, lördag då jag inte var i stallet alls och innan det hade hon medryttaren onsdag och kort uteritt torsdag. Hon har, enligt stallägaren, varit minst sagt missnöjd att jag inte varit där och det var ett kärt återseende igår när jag äntligen fick träffa henne igen. Hon verkade jätteglad att se mig och skötte sig minst sagt fantastiskt under vårt lilla dressyrpass på kvällen. Idag var Ida, hennes massör, här och gjorde en helkroppsbehandling och även en specialare med strain & counterstrain vilket innebär att hon måste vila i tre dagar nu och bara promeneras. Lite tråkigt kanske, men fruktansvärt vältimat då jag har så mycket plugg just nu. Dessutom får vi ju rida i skolan imorgon :)